Historia för förpackningslimmaterial

År 1909 uppfann den belgiske-amerikanske kemisten Lech Baekeland industriellt fenolharts, vilket markerade början av syntetiska hartslim. 1912 visade Baekeland plywood bunden med fenolharts. Före andra världskriget dominerade lösningsmedelsbaserat-naturgummi marknaden för lim. Efter uppkomsten av gummilim 1932 kom "gummi-}baserade" lim gradvis in på marknaden. Efter andra världskriget uppstod nya polymermaterial, vilket inledde polymerkemins era. Forskning och utveckling av syntetiskt gummi och syntetiska hartser blev vanliga över hela världen, vilket ledde till motsvarande tekniska innovationer inom lim, som utvecklingen av EVA-smältlim och snabbtorkande lim.

Moderniseringen av förpackningsmaterial i mitt land började 1955 med introduktionen av extruderingslamineringsteknik utvecklad i USA, vilket resulterade i utvecklingen av kompositfilmer av cellofan och polyeten. Därefter, med utvecklingen av olika filmer, introducerades torrlamineringsteknologi från Tyskland 1965. I de tidiga stadierna användes lim som användes av vinylacetat, vinylester, eten-vinylacetat och gummi-baserade lim. Senare, på grund av polyuretanlims goda bearbetbarhet och höga bindningsstyrka, användes polyuretanbaserade lim nästan uteslutande i plastkompositer.